Sångpedagogen

Jag har undervisat sedan jag var i början av 20-årsåldern och fascinationen ökar med åldern!
Genom åren har jag fått följa elever på alla tänkbara nivåer.

T.ex. Ernst, en erfaren körsångare och cellist, som gärna arbetar med Schubertsånger. Eller Inger, som sedan många år sjunger i kör men vill skaffa bättre verktyg för att hålla rösten i form längre. Maria, som vid sidan av körsången även ibland uppträder som solist, och arbetar med att förfina sin sångteknik. Bengt, som vid 85 års ålder sjöng jazzstandards med bravur. (Hans flygel, vilken jag och min fru fick ärva, står numera i vår musikstuga!) Men naturligtvis även elever som Daniel, som sjöng sin första ton någonsin för knappt ett år sedan.

Jag liknar gärna min sångundervisning vid att gå i lära hos en professionell snickare. Låt säga att jag själv är eleven; jag kan ju redan slå i en spik eller skruva i en skruv. Jag har till och med en egen liten verktygslåda! Men de flesta av mina verktyg är av dålig kvalitet och när jag vill bygga något tar det evigheter och det färdiga resultatet ser inte mycket ut för världen.
Snickaren skulle då visa mig vilka verktyg det lönar sig att investera i och hur jag kan bygga något mer snabbt och effektivt. Och framför allt skulle jag få lära mig att bygga något riktigt vackert…

Min sångpedagogik är baserad på den klassiska italienska sångtraditionen.
Den som känner till begreppet förknippar den med bestämda tillvägagångssätt. Det gäller t.ex. principen med appoggio, i vilken andningsmuskulaturen stärks genom träning av inandningsfunktionen: inhalare la voce (= att andas in rösten).
Målet är en jämn röstklang baserad på en stadig, lugn luftström utan ett för stort tryck. Enligt min erfarenhet utgör den italienska sångtekniken en bra bas för de allra flesta sångstilar och genrer.
Möjligen behöver operasångare, för att klara de speciella krav som ställs på deras röster, sänka struphuvudet en aning i tillägg. Detta för att få den mörkare stämfärg som ofta krävs, men grundprincipen för tonbildning och anding är den samma.

Målet är att utveckla en röstklang som på ett naturligt sätt förenar det mörka och det ljusa i en stämma. Det betyder att inte manipulera stämman med vare sig konstlad ljushet (förträngning av strupen) eller mörkande av den (där larynxen blir nedtryckt).

För att uppnå en smidig registerövergång, är det av vikt att stärka både bröstregistret och falsetten resp. huvudklangen hos kvinnorna.
Vi arbetar dessutom med att skapa enhetliga vokaler (till skillnad från de mer differentierade vokalerna i talspråket) för att möjliggöra legatosång.
Parallellt med de tekniska övningarna (c:a 20 min.) sjunger vi självklart även sånger och arior som jag ackompanjerar på piano. Där handlar det i förtsa hand om att ha roligt och att musicera, inte att problematisera. Jag väljer dock repertoar som knyter an till de tekniska övningar vi för stunden arbetar med.
Erfarenheten säger att vissa röstliga utmaningar blir lösta enbart genom att välja riktig repertoar.
Mina elever sjunger svenska romanser, engelska sånger från Sting till Purcell, stycken ur „West Side Story“ eller „American Songbook“, barockarior från Italien eller Schubert-Lieder, arior av Bach eller Mozart.